Är så otroligt gullig. Imorse när vi låg och pratade säger jag något om mina tre barn, Robban, Pandan och Max. Nää, nu skojar du säger Max bestämt. Näää, svarade jag. Det är sant. Max skakar sitt huvud och säger igen, Du skojar nu mamma, jag är barn, Robban och Pandan är vuxna....
Hur jag än förklarar stämmer inte logiken i Max värld. Pandan och Robban är ju faktiskt inga barn längre...
Sedan börjar han prata om sin mormor och morfar. Jaa, de bor i himlen svarar jag. Jaa, säger Max snusförnuftigt med Vanja. De får låna Vanja av farmor och farfar. ( Vanja var mina svärföräldrars hund). För du vet när Vanja hoppade stutsmatta flög hon ju upp till himlen...
( Det är Max version av hur Vanja kom till himlen. Han vägrar att lyssna på annat...)
Max är mycket bättre idag. Inte samma andningsproblem alls. Skönt. Min röst är lika kass och jag hostar som en stolle med nu.
Pandan är kärare än kär. Han strålar. Rätt roligt att se. Vi får hoppas att det blir något bra av detta. Det känns så...
Nu ska jag ge Max inhalationer, insulin och pussar! Tjaoo
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar