Mitt i allt elände finns det en liten gnutta hopp. Hoppet överger mig inte, jag vill och kan och måste tro att det kommer att bli bra. Fast jag känner mig rätt liten och maktlös, gråtfärdig och osäker.
Viljan att leva, viljan att göra roliga saker, bli älskad, älska, gråta, skratta, njuta, jobba hårt, lära sig saker, glömma saker, göra misstag...jag kan räkna upp flera tusen saker som jag vill att Du ska vilja göra....Men det är bara Du själv som kan avgöra ditt liv och öde. Jag finns alltid för dig. Alltid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar